jag vill, men ändå inte!
var i halmstad i dag igen och kollade upp mitt finger, var nån specialist som vi träffade och jaa, det var så här att min led är "skadad" eller ah, rätt utsliten om man ska säga så, det är därför det gör så jäkla ont när jag rider och när jag anstränger det och massa sånt. och det kommer ta ca. 1 år innan det har läkt så bra som det kan, vilket menas med att det inte kommer vara 100% okej sen heller, kommer aldrig bli som det var förut. så jag fick två alternativ;
1. sluta rida!
2. fortsätta rida, men ha fasligt ont!
jag tycker inte att nåt av dom alternativen låter så jävla roliga. ena halvan av mitt hjärta vill att jag ska rida, men andra halvan vill att jag inte ska fortsätta för att det gör så ont. började t.o.m gråta inne hos honom för jag blev så jäkla ledsen när jag fick reda på att man inte kunde göra nåt, satt och torkade tårarna i slutet och när vi åkte hem så satt jag och grät hela resan och lyssnade på tröstande musik, det var inte så mycket tröst i låtarna med andra ord. och sen så messade sofia och jag ville ju till reidun, men ändå inte, men tillslut så mösade jag mig dit i alla fall. grejen var att jag hade rätt ont i fingret för att han hade typ dragit och tryckt och så när jag kom ut i kylan så gjorde det så j ä v l a ont, ville bara skrika, det var hemskt! satt och grät i stallet också. sen efter att jag hade torkat tårarna lite så gick jag ut till reidun som spetsade öronen och tittade på mig med sina fina glada ögon...jag ställde mig framför henne, la huvudet i hennes pannlugg och började klappa och klia henne tills hon stog och halvsov. kände hur det sved i ögonen och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, utan dom bara rann, en efter en...i flera minuter. det var så hemskt. vill inte ha kvar henne eftersom det gör bara mer ont när jag rider mer och då kan jag inte träna henne så mycket som jag vill, så det är bättre om nån annan tar henne. kan säga att det sved långt inne i själen när jag började tänka på hur mycket jag kommer sakna henne, hur mycket jag älskar henne, hur mycket hon betyder för mig. hon är mitt allt, jag kommer aldrig bli så lycklig som jag har vart nu, det finns ingen som kan ta hennes plats i mitt hjärta, hon är värd det finaste och det mest bästa i hela världen. jag gråter nu när jag tänker på att det var sista gången jag pussade hennes mjuka fina mule, sista gången jag borrade in mitt huvud i hennes lugg, sista gången jag kramade hennes hals, sista gången jag fick klappa henne, sista gången jag fick mysa med henne.
reidun, fan va jag älskar dig. nu, då och föralltid <3
det här gör o n t kan jag säga...
1. sluta rida!
2. fortsätta rida, men ha fasligt ont!
jag tycker inte att nåt av dom alternativen låter så jävla roliga. ena halvan av mitt hjärta vill att jag ska rida, men andra halvan vill att jag inte ska fortsätta för att det gör så ont. började t.o.m gråta inne hos honom för jag blev så jäkla ledsen när jag fick reda på att man inte kunde göra nåt, satt och torkade tårarna i slutet och när vi åkte hem så satt jag och grät hela resan och lyssnade på tröstande musik, det var inte så mycket tröst i låtarna med andra ord. och sen så messade sofia och jag ville ju till reidun, men ändå inte, men tillslut så mösade jag mig dit i alla fall. grejen var att jag hade rätt ont i fingret för att han hade typ dragit och tryckt och så när jag kom ut i kylan så gjorde det så j ä v l a ont, ville bara skrika, det var hemskt! satt och grät i stallet också. sen efter att jag hade torkat tårarna lite så gick jag ut till reidun som spetsade öronen och tittade på mig med sina fina glada ögon...jag ställde mig framför henne, la huvudet i hennes pannlugg och började klappa och klia henne tills hon stog och halvsov. kände hur det sved i ögonen och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, utan dom bara rann, en efter en...i flera minuter. det var så hemskt. vill inte ha kvar henne eftersom det gör bara mer ont när jag rider mer och då kan jag inte träna henne så mycket som jag vill, så det är bättre om nån annan tar henne. kan säga att det sved långt inne i själen när jag började tänka på hur mycket jag kommer sakna henne, hur mycket jag älskar henne, hur mycket hon betyder för mig. hon är mitt allt, jag kommer aldrig bli så lycklig som jag har vart nu, det finns ingen som kan ta hennes plats i mitt hjärta, hon är värd det finaste och det mest bästa i hela världen. jag gråter nu när jag tänker på att det var sista gången jag pussade hennes mjuka fina mule, sista gången jag borrade in mitt huvud i hennes lugg, sista gången jag kramade hennes hals, sista gången jag fick klappa henne, sista gången jag fick mysa med henne.
reidun, fan va jag älskar dig. nu, då och föralltid <3
det här gör o n t kan jag säga...
Kommentarer
Trackback
