halmstads gymnasiemässa
i morgon bär det av med buss till halmstad med the class!
vi ska typ kika runt på olika grejer i halmstads gymnasiemässa, kul då. alltså, jag har ju tänkt och söka till ridgymnasiet här i varberg, men...alltså, det enda som såg lite så här halv freaky ut enligt mig, var hoppningen. var på öppet hus för nån veckasen och då fick vi se schemat, och eftersom jag är livrädd för och hoppa så känns det lite tveksamt just nu, men jag vet inte vad jag vill göra annars, det är ju hästar som är mitt liv liksom. men sen så har jag ju matten som är ett problem, klarar jag inte den så kommer jag inte in på varken det ena eller det andra. och jag har nämligen fått betygsvarning i matten, så jag vet inte riktigt hur det här ska funka. jag känner mig rätt...förvirrad...korkad...ledsen...besviken...irriterad. vet inte vad jag vill, vet inte om jag orkar, vet inte om jag klarar det även fast jag skulle vilja, vet inte om det kommer funka även fast jag försöker. det kan gå bra när vi räknar, men på proven så går det åt helvete. alltså, jag vet att jag kan prata med lena, men jag känner mig bara dum, som värsta...IG-shiten, jag vet inte om jag klarar av och prata med henne om det...igen, men vad har jag för val? om inte jag gör det, så gör farmor det till slut. jag kan ju prata med henne, men jag vill inte, för jag vet att det inte blir bra. men jag vet att hon lyssnar, jag vet att hon hjälper mig, jag vet att hon vill hjälpa mig om jag mår dåligt, jag vet att hon vet att jag kan om jag vill, jag måste bara tro på mig själv...självförtroende heter det, vilket jag inte har, men hon kan ju hjälpa mig, men jag vet inte om jag vill. alltså, jag har länge mått rätt dåligt. innan mådde jag sämst, sen mådde jag kanon, men nu mår jag sämst igen. för nån timmarsen så mådde jag just great, men efter att jag fick reda på att jag kanske inte klarar G denna terminen, så skönk mitt humör och mitt självförtroende längst ner till botten, så nu vet jag inte längre vart jag står. jag vet ingenting, jag är bara...borta...
vi ska typ kika runt på olika grejer i halmstads gymnasiemässa, kul då. alltså, jag har ju tänkt och söka till ridgymnasiet här i varberg, men...alltså, det enda som såg lite så här halv freaky ut enligt mig, var hoppningen. var på öppet hus för nån veckasen och då fick vi se schemat, och eftersom jag är livrädd för och hoppa så känns det lite tveksamt just nu, men jag vet inte vad jag vill göra annars, det är ju hästar som är mitt liv liksom. men sen så har jag ju matten som är ett problem, klarar jag inte den så kommer jag inte in på varken det ena eller det andra. och jag har nämligen fått betygsvarning i matten, så jag vet inte riktigt hur det här ska funka. jag känner mig rätt...förvirrad...korkad...ledsen...besviken...irriterad. vet inte vad jag vill, vet inte om jag orkar, vet inte om jag klarar det även fast jag skulle vilja, vet inte om det kommer funka även fast jag försöker. det kan gå bra när vi räknar, men på proven så går det åt helvete. alltså, jag vet att jag kan prata med lena, men jag känner mig bara dum, som värsta...IG-shiten, jag vet inte om jag klarar av och prata med henne om det...igen, men vad har jag för val? om inte jag gör det, så gör farmor det till slut. jag kan ju prata med henne, men jag vill inte, för jag vet att det inte blir bra. men jag vet att hon lyssnar, jag vet att hon hjälper mig, jag vet att hon vill hjälpa mig om jag mår dåligt, jag vet att hon vet att jag kan om jag vill, jag måste bara tro på mig själv...självförtroende heter det, vilket jag inte har, men hon kan ju hjälpa mig, men jag vet inte om jag vill. alltså, jag har länge mått rätt dåligt. innan mådde jag sämst, sen mådde jag kanon, men nu mår jag sämst igen. för nån timmarsen så mådde jag just great, men efter att jag fick reda på att jag kanske inte klarar G denna terminen, så skönk mitt humör och mitt självförtroende längst ner till botten, så nu vet jag inte längre vart jag står. jag vet ingenting, jag är bara...borta...
Kommentarer
Trackback
