reidun, du var det bästa ♥
jag kan inte fatta att jag aldrig kommer få rida dig igen. eftersom ingen förstår så förklarar jag; det är så här att sofia hade ju pontus som foderhäst och när vi var den 23e december så fick jag reda på att dom hade sålt pontus och hon hade inte fått säga hejdå! för han som köpte pontus ville ge honom i julklapp till sin fru, så sofia fick reda på det på kvällen den 23e att han skulle hämta pontus tidigt på morgonen, så hon fick aldrig säga hejdå, så himla taskigt!
så nu har sofia reidun på foder tills kontraktet går ut, så nu kommer jag inte få rida reidun nån mer gång...känns så...tomt...
kommer verkligen aldrig glömma det vi delade, för det vi delade dom veckorna var något...unikt! jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så fäst och så trygg med en häst så snabbt...kändes som om jag hade ridit dig i flera år, som om...du var min egen, för jag litade på dig till 120%, visste för varje gång jag red dig att vi hade något speciellt eftersom jag redan efter första gången vågade låta dig skritta på och trava på ute, utan att jag höll i tyglarna, för jag visste att du inte skulle dra, jag kunde liksom koncentrera mig på annat och inte på att du skulle dra i väg, tror nog att jag aldrig kommer kunna uppleva den tryggheten med en häst igen, möjligtvis efter några månader, men jag lärde känna dig så himla bra så snabbt, och vi kom varandra så himla nära så snabbt och jag var bara...fast!
asså reidun, jag vet inte vad jag ska skriva mer...asså jag har inga ord för du är bara b ä s t och du vet att jag aldrig kommer glömma dig, jag kommer alltid ha kvar dig i en stor del av mitt hjärta och alla minnen, dom är...oförglömliga!
gumman, du är så guldvärd och hela du är unik!
jag älskar dig då, nu och för alltid ♥
så nu har sofia reidun på foder tills kontraktet går ut, så nu kommer jag inte få rida reidun nån mer gång...känns så...tomt...
kommer verkligen aldrig glömma det vi delade, för det vi delade dom veckorna var något...unikt! jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så fäst och så trygg med en häst så snabbt...kändes som om jag hade ridit dig i flera år, som om...du var min egen, för jag litade på dig till 120%, visste för varje gång jag red dig att vi hade något speciellt eftersom jag redan efter första gången vågade låta dig skritta på och trava på ute, utan att jag höll i tyglarna, för jag visste att du inte skulle dra, jag kunde liksom koncentrera mig på annat och inte på att du skulle dra i väg, tror nog att jag aldrig kommer kunna uppleva den tryggheten med en häst igen, möjligtvis efter några månader, men jag lärde känna dig så himla bra så snabbt, och vi kom varandra så himla nära så snabbt och jag var bara...fast!
asså reidun, jag vet inte vad jag ska skriva mer...asså jag har inga ord för du är bara b ä s t och du vet att jag aldrig kommer glömma dig, jag kommer alltid ha kvar dig i en stor del av mitt hjärta och alla minnen, dom är...oförglömliga!
gumman, du är så guldvärd och hela du är unik!
jag älskar dig då, nu och för alltid ♥
Kommentarer
Trackback
